Då var vi inne i December en närmare ljusning för en ny framtid och 2010.
Sitter här och funderar, ingenting kan få mig att glömma, ingenting kan få mig att förlåta....Trodde på och tänkte att det ordnar sig...Jag borde ha insett det.. Är ord från CajsaLisa Ejemyr som är en underbar skiva och tankarna försvinner i en tomhet. Energin att åter bli starkare i sin ensamhet ger mig positivitet, att längta till det onåddbara.
Det är inte lätt att se allt på samma sätt som förr... Livet är en prövning, orkar man som människa ta sig igenom livets positiva och negativa nyanser? Absolut!
Dagarna som har gått träffade vi underbara två familjer med barn i samma situation som Jolina. Det är oerhört viktigt att kunna dela med sig av sina erfarenheter och att Jolina får träffa sina medkompisar i samma situation. Det har alltid varit svårt för andra föräldrar med normalstörda barn att förstå livet vi lever i. Allt är inte bara en förklaring utan en upplevelse av det som är gott! Känslan av att äntligen hittat någon som är i liknande situation som Jolina och oss på närmare plan, som man kan prata med, dela med sig det jobbiga, det roliga, det framgångsrika. Man blir hel igen på något vis..Att vi kan bli ett nätverk för både våra barn och oss föräldrar är unikt och framföra det vidare till andra föräldrar som känner sig ensamma och att de inte har någon att prata med, VI FINNS......
En gammal vän till Peter hörde av sig på min FB, som varken jag eller Peter hört något från på många många år, och få ett mail där man känner sig viktig och utan att ens behöva förklara vårat livs bravader känns skönt. Säger bara tack till ditt fina mail H!
