Min Efterlängtade Vän

Ohh så jag längtar, min bästis om jag får säga så. Eller kanske är jag för vuxen för att säga bästis. Ingela kommer idag ända från Skånska trakterna med sin lilla tös som är jämngammal med Jolina. Vi ska umgås och barnen får leka. Varje gång vi träffas så spricker min bubbla, den bubbla som jag känner ibland är svår att rubba och allt är som vanligt, tankar försvinner och jag lever här och nu. Alltid har vi våra underbara stunder med våra barn, vi pratar, vi gråter, vi enbart ÄR tillsammans, ibland inget att säga men vi kan våra tankar, är det inte underbart! Emmi som hennes dotter heter är Jolinas kompis, kanske att de träffas för sällan men varje gång de möts leker de på ett underbart sätt, Jolina som varken kan sitta själv eller gå själv och Emmi som är en frisk liten pärla, hjälper Jolina, hon försöker förstå, något konstigt är det. Men ändå så hittar Emmi ett sätt att leka med Jolina och min prinsessa accepterar deras sätt att umgås.


När Emmi och Jolina träffas finner jag inga ord. Jolina blir som ett helt annat barn, hon utvecklas mycket på bara en kort stund. Emmi pratar med Jolina, Jolina som har svårt med kommunikationen talar tillbaka till Emmi med ord och dess sammanhang vilket jag inte kan förstå. Det är lika underbart varje gång, att se hur mycket ett barn gör för mitt barn. Emmi är en snäll liten tjej som verkligen är mån om Jolina, hon är försiktig, hon är tre år men ändå förstår så pass mycket. I somras vara vi nere i Skåne, Jolina hade precis fått sin knapp på magen, som vanligt skulle Jolina få sin mat i knappen, då frågar Emmi: Va e det? Vaför äter inte Jolina från munnen? Som vuxen och förälder, hur ska jag nu förklara för en 2 åring att Jolina kan äta men behöver extra energi via knappen på magen! Jag ställs för ett ultimatum och förklarar på ett bra sätt. Nästa sekund så kommer Emmi med ett äpple och lägger på Jolinas knapp! är inte barn underbara?!

Visa Vägen....

....till en bra vardag? Hur vet vi människor att det är en bra vardag? Ett möte med mig själv och vardagens intensioner. Allt vi måste göra, bör göra är det det livet går ut på? Många frågor kan vi ställa oss. Lever vi i nuet, planerar vi vardagen? Vad vore en vardag utan planer igentligen..

Att leva med ett barn som har ett funktionshinder innebär att man måste planera. Planera för alla dagens besök, vad skulle hända om vi inte gjorde? Skulle andra bry sig?

Livet ställer ständigt "frågor" till mig, i form av utmaningar inom arbete, relationer, speciellt mitt barn. Jag har säkert alla svar jag behöver. Men vet jag hur jag ska finna dem? Vågar jag svara an på livets utmaningar och leva det liv jag verkligen vill? Kan jag leva hur jag vill? Kanske inte när jag har ett barn som behöver min hjälp i vardagen, jag kanske kan möta livet jag vill leva till hälften med den man och barn jag älskar! Eller gör jag det svårt för mig mer än vad det är?

Ibland känns det kanske som att utmaningarna är för stora och frågorna för många. Kanske skulle jag behöva en livscoach som kan fungera som en selektiv spegel – en spegel som bara återspeglar det jag verkligen behöver. Inte det andra.

Den typen av spegel ger mig min kraft och livsglädje tillbaka. Jag blir redo att ta mig an livet på nytt; redo att utvecklas på precis det sätt livet utmanar mig att utvecklas just nu. Redo att blomma! vad tänker då barnets lilla hjärna? vad tänker ett litet liv på 3 år eller är det enbart så att livet lever och utvecklas med tiden och att dagen är en stor utmaning med dess intensioner

Några tankar om livets frågeställningar och hur våra motgångar kan bli medgångar..

Hur är jag då som person för att orka leva i den vardag som jag befinner mig i idag?

Inåtvänd Planläggande Abstrakt Tänkare kanske...

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv. Möjligtvis att det stämmer enligt http://www.zapera.com/