Tiden den rullar.....

Ja som rubriken lyder! Tiden den går så fort! Familjelivet flyter som på ett rullande schema. Är det inte träning för Jolina så är det utredning. Efter att ha varit på Bräcke Region habilitering med lilltjejen har vi återkommit till det normala igen men med en 23 timmarskorsett som Jolina håller på att vänja sig med. Det är förvånande hur enkelt och fort det har gått att vänja sig! Inga protester.

Livets schema rullar och inom en snar framtid kommer Jolina få ett syskon, hur mycket hon förstår att det kommer en familjemedlem till vet vi inte. Beräknad tid är juni och ju längre tiden går desto tuffare är det att stimulera Jolina trots hennes assistans! Magen blir större och frustrationen kan lätt ta sitt fånga!

Träning .....hon kan!!!!

Just nu pågår träningen för full rulle! Jag vill ju inte påstå att Jolina tycker det är roligt! Kanske för att hon inte vet sitt bästa! Vet mamma och pappa hennes bästa? Det har varit en tuff vecka med mycket protester och längtan till film och musik! Japp, Jolina har börjat kräva film och musik hela tiden! Även vid matbordet! Där försöker vi ta bort det successivt! Det är inte helt enkelt. Just nu tränar Jolina tillsammans med en kamrat till och skrämmer livet på honom med allt skrikande därav är min kära iphone så bra att tom spotify finns som app och Jolina kan lyssna på musik och vara nöjd på träningen, men inte länge till! Då blir träningen som mamma och pappa kräver UTAN musik! Vi får se hur det kommer att gå de sista två veckorna!

Jolina är just nu väldigt nöjd och glad liten tjej bara hon får som hon vill :)

I snön

Ute med pulkan i snön, en glad liten tjej som inte tycker snö är så värst roligt!

Allas lika värde

Vad ska jag säga rubriken talar för sig själv. Är det inte det ena så är det det andra på förskolan och ingen är någonsin nöjd, sex månader av tysthet och så kom skriket, "Jolina är en kandidat för specialförskola". Kanske hon är, men där skulle inte Jolina få lika utbyte av förskolevänner som på en vanlig förskola därav så tycker inte vi föräldrar att det är aktuellt. Ibland undrar jag hur orkar man, ta hand om sitt barn men även ta hand om okunniga personer som sägs ha kunskaper, skrämmande fakta.......

Skolverket säger att mitt barn är viktigt och att mina synpunkter som förälder är viktiga då jag känner mitt barn bäst, håller med om att det är så men inte alltid mina synpunkter uppfattas så som jag vill. Förskolan lägger grunden till ett livslångt lärande och därför är det tidiga stödet grundläggande för en god start och en framtida positiv utveckling. Förskolan ska även formas på ett sätt så att varje barns behov kan mötas. Det innebär ett gott stöd till förskollärarna och barnen som är i behov av särskilt stöd genom bland annat resursteam, fortbildning, material och metoder. Det görs genom att tillhandahålla specialpedagoger som arbetar med handledning gentemot de som arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Vidare har även personalens engagemang och intresse påverkan på arbetets resultat. Då undrar jag verkligen om handledning framhålls ? Nej det gör det inte vad jag har förstått....

Barn i behov av särskilt stöd är barn som av sociala, psykiska, fysiska, emotionella eller intellektuella skäl behöver extra hjälp och stimulans för att kunna utvecklas och växa upp på lika villkor som andra barn. Det finns egentligen inte några barn med särskilda behov, eftersom alla barn i grunden har samma behov. Alla barn har behov av mat, kläder, värme, sömn, god omvårdnad och kärlek, men deras förutsättningar att uttrycka dessa behov och att utvecklas varierar.

Det är fortfarande barnet som är problembärare och de begrepp som nu används är ”barn som behöver särskilt stöd” och ”barn med särskilda behov”. Anette Sandberg och Martina Norling (2009) författare anser att dessa barn inte ska ses som en homogen grupp. De stöd som vissa barn behöver kan vara tillfälliga och måste ses som föränderliga. En integrering av barn med FH inom förskolan sker under åttiotalet då man utvecklat ett stadsbidrag att ansöka gällande dessa barn. Det fastslås nu att det är förskolechefens ansvar att tillgodose resursfördelning kring behovet av särskilt stöd. Förskjutningen har gått från att handla om att problemen och svårigheterna finns hos barnet till att barnet är i behov av stöd från sin omgivning och miljöer runt omkring. Sandberg och Norling (2009) pekar på att det är verksamheten som ska utvärderas och inte det enskilda barnet. Var kommer mitt barn i det hela, jo det sägs att "hon mår inte bra i förskolan just nu", "hon trivs inte på förskolan", "hon är ledsen när hon är med andra barn".. Orsakerna det vet vi föräldrar men problemet ligger hos verksamheten där okunskapen ÄR!

Skollagen (1985:1100) pekar på att varje barns individuella behov ska tillgodoses: Kap 2a 3§ Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver (Lag 1997:1212).

"Vem  har har rätten att besluta om vad som är ett normalt och ett avvikande beteende om mitt barn"?

"Vem har rätten att säga att mitt barn skulle passa på en specialskola"? 

"Vem har rätten att säga att mitt barn inte trivs på förskolan"?